L har varit här på en filmkväll & vi såg två romantiska filmer. Fast den ena var kanske lite mer handboksaktig & väldigt rolig. 🙂 Hur som helst, ibland kan det vara skönt att drömma sig in i en film, sitta med ett fånigt leende & drömma att det var en själv som spelade huvudrollen. Men hur är det egentligen? Handen på hjärtat, hur många av oss upplever den där rosenskimmrande kärleken där allt är så perfekt & går som en dans? Där den otroligt snygga mannen bara avgudar dig & du avgudar honom & ni vet att det är ni för alltid. Och alla runt omkring er är så lyckliga för er skull, dina vänner avgudar honom & ingen har något skvaller eller rykte alls om din perfekte prins. Eller är det bara jag som är krass, tråkig, nyskild & utan hopp på den perfekta hollywoodkärleken? Finns ni människor som upplever detta som man ”bara”(?) ser på film? Jag har nog ingen vän som upplevt denna sorts kärlek för alltid är det något som rosslar i maskineriet. Allt från utseende, till ex, från rykten till konstiga personligheter. En liten liten del av det stora, så liten att den övervanns tack o lov. Och det är väl kanske så det är nu. Det är ju ändå 2011, kvinnan får rösta, vi har datorerna i vår mobiltelefon & det är inte bara upp till killen att ringa för en date.

Trots att jag är där jag är i livet  så tror jag naturligtvis på kärleken, men ibland blir det för mycket rosa grädde & glitter på allt. Jag hoppas & tror att jag någon gång finner kärleken igen så ni ska inte tro att detta är ett bittert inlägg av en bitter småbarnsmamma. För det är jag inte, bitter alltså. Barnens mamma är jag – till 100%. 😉 Sen finns det kära vänner som gärna skulle se mig i en ”ledig-keps”, poserandes med grannens rullator men så långt ska vi heller inte gå. 🙂

Så vad ville jag med detta då? Jag har absolut ingen aning, kanske se om hollywoodkärleken finns där ute?

God natt!

Annonser